EUROATOMFÖRDRAGET

Frågan om Euratomfördragets inverkan på eventuell uranbrytning i Sverige har oroat många. Återkommande har påståtts att Lissabonfördraget skulle göra det omöjligt för Sverige att stoppa uranbrytning om EU med stöd av Euratomfördraget skulle kräva att Sverige levererar uran till övriga EU-länder. För att klara ut detta har nedanstående genomgång av gjorts av några juridikstuderande.

Fråga:

Vad innebär Lissabonfördraget för eventuell uranbrytning i Sverige, kan det innebära förändringar mot vad som gäller nu genom Euratomfördraget? Kan Sverige bli tvingad till uranbrytning genom dess anslutning till Lissabonfördraget och de medföljande ändringarna i Euratomfördraget?

Svar:

Som artiklarna är formulerade borde Lissabonfördraget inte innebära någon egentlig ändring vad gäller ansvaret enligt Euratomfördraget utan det innebär att de främst praktiskt anpassas gentemot varandra.

Enligt information på EU:s hemsida innebär de ändringar som gjorts att texten har anpassats till de nya reglerna i konstitutionen, bl.a. på det institutionella och finansiella området.

Följden av Lissabonfördraget är att man frångår ett system där EU är indelat i en överstatlig del och en mellanstatlig del till att det endast blir en gemensam institution. Euratomfördraget är det enda fördraget av alla de tidigare fördragen som kommer fortsätta att gälla efter genomförandet av Lissabonfördraget. Europeiska atomgemenskapen är en egen juridisk person som står utanför EU men som använder sig av de europeiska institutionerna och Euratomfördraget länkas till, genom protokoll till Lissabonfördraget. I proposition 2007/08:168 om godkännande av Lissabonfördraget föreslås att 3 § Anslutningslagen ändras från att Europeiska gemenskaperna får fatta beslut som gäller här i landet till att Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen får fatta beslut som gäller här i landet. Detta innebär ingen ändring i sak då atomenergigemenskapen ingår bland de gemenskaper som redan nu har beslutanderätt som gäller här i landet. Både nuvarande lydelse och föreslagen lydelse ger att beslutanderätten endast gäller i den omfattning och med den verkan som följer av de föredrag och andra instrument som anges i 4§. I 4§ räknas bl.a. Euratomfördraget upp.

Enligt Euratomfördraget artikel 52 så ska det finnas en byrå som har optionsrätt till malmer, råmaterial och speciella klyvbara material som produceras inom medlemsstaternas territorier. Detta ska enligt EU-kommissionär Andris Piebalgs endast innebära en rätt till redan utvunnet eller framställt material och gemenskapen ska alltså inte kunna tvinga fram uranbrytning. Enligt EU-upplysningen fick Sverige vid medlemskapsförhandlingarna försäkringar om att Euratom inte kommer att utöva optionsrätt över svenskt klyvbart material. Det är dock oklart vilken betydelse en sådan försäkring har. Enligt artikel 70 i Euratomfördraget får en medlemsstat anses ha avstått från rätten till lika tillgång till resurser om den inte producerar uran trots att det vore ekonomiskt lönsamt och kommissionen bedömer att ökningen av gruvdrift och prospekteringsåtgärder är uppenbart otillräckliga. Detta tyder på att atomenergigemenskapen inte kan tvinga igenom uranbrytning i en medlemsstat vid brist, men att de där emot kan straffa en medlemsstat om den väljer att inte bryta uran. Varken artikel 52 eller 70 har ändrats i och med det nya Lissabonfördraget.

Frågan är dock om Lissabonfördraget ändå kan medföra en förändring. Det har riktats kritik mot den förenklade ändringsförfarandet som Lissabonfördraget medför. Det förenklade ändringsförfarandet regleras i Fördraget om Europeiska Unionen art 48 p. 6-7 och innebär att Rådet under vissa förutsättningar kan upphäva kravet på att beslut i vissa frågor ska fattas enhälligt, så att beslut i stället kan fattas med kvalificerad majoritet. Denna regel med förenklat ändringsförfarande tycks dock inte tillämpligt på Euratomfördraget enligt bilaga 2 till Lissabonfördraget. I Fördraget om Europeiska Unionens Funktionssätt (som är en del av Lissabonfördraget) finns en avdelning om EU:s gemensamma energipolitik.

Det är oklart vilken betydelse energikapitlet kan komma att ha. Enligt Fördraget om Europeiska Unionens Funktionssätt art. 194 p.2 ska inte åtgärder för att uppnå målen i art. 194 p.1 påverka en medlemsstats rätt att bestämma villkoren för utnyttjandet av dess energikällor, dess val mellan olika energikällor eller energiförsörjningens allmänna struktur. Detta ska inte hindra tillämpningen av art. 192.2 c som ligger under kapitlet Miljö och förskriver enhällighet vid beslutsfattande som väsentligt påverkar medlemsstaternas val av energikällor, den artikeln tillämpas på Euratomfördraget.

Då det förenklade förändringsförfarandet inte är tillämpligt på Euratomfördraget borde enhälligheten inte kunna frångås för beslut knutna till atomenergigemenskapen. Vår slutsats är därför att gemenskapen inte kan tvinga igenom utanbrytning mot Sveriges vilja, detta är dock svårt att veta med säkerhet då frågan aldrig prövats ipraktiken och man möter på olika åsikter i frågan.