|
Uranbrytning känslig fråga i debatten Det är märkligt tyst i frågan om uranbrytning. Allra tystast är Folkpartiet som är det parti som är den främsta förespråkaren för en utbyggnad av kärnkraften, skriver statsvetaren Lise Nordin. |
|
|
Nyligen kom beskedet att Vattenfall och Industrikraft planerar ny
kärnkraftsproduktion i Sverige. Motiveringen är att man villsäkra
kraftförsörjningen för industrin. I ljuset av klimathotet accepteras
kärnkraften allt oftare.
De
invändningar mot utbyggd kärnkraft som får störst utrymme rör säkerhets-
aspekter och slutförvaringen av uttjänt uran. För både säkerhetsfrågan
och slutförvaringen finns också tydlig lagstiftning och kontrollorgan.
Mer sällan diskuteras eventuella konsekvenser av uranbrytning, kanske
för att det inte drabbar svenskar.
Uranbrytning sker i dag bara i områden där det bor relativt fattiga
människor. Exempelvis i Namibia, Uzbekistan, Kazakstan, Ryssland och i
områden i Australien och Kanada där det bor ursprungsbefolkning
Sverige är unikt i det avseendet att vi har mest kärnkraftsel per
capita, samtidigt har vi ingen egen uranbrytning. Brytning skedde i
Sverige fram till 1970-talet, men lokala protester gjorde att
verksamheten upphörde. Vi tycks inte acceptera uranbrytning här men är
beroende av den till våra kärnkraftverk.
Min
magisteruppsats, En diskursanalys av uranbrytningskontro
Undviker debatten
Debatten om kärnkraftens vara eller icke vara bör inkludera frågan om
uranbrytning lika naturligt som aspekterna säkerhet och slutförvaring.
Men den debatten är ganska tyst. Min studie visar att särskilt de som
förespråkar kärnkraft undviker debatten.
Vattenfall, som är Sveriges största importör av uran, säger i min
intervju: ”Vi tar varken ställning för eller emot uranbrytning. Vi har
inget med uranbrytning att göra”.
Folkpartiet, som utmärkt sig som den främsta kärnkraftsföresprå
Lise
Nordin statsvetare med miljöinriktning Göteborgs universitet |